onsdag 24 mars 2010

SORGEN EFTER PETTERSSON


Blev mycket större än vad jag någonsin kunnat tro. Det var alltid Junior som behövde allt, pga sin sjukdom, behandlingar flera dagar i veckan och ibland flera gånger varje dag, Pettersson fanns alltid där och tröstade när det var som jobbigast, alltid glad och så förstående. Han var aldrig rädd för något, aldrig sjuk, alltid så stark, älskade alla och blev väldigt älskad tillbaka.


Efter Junior var borta så var Mr.P mitt stora stöd och nu när han också är borta är allt så fruktansvärt tomt.....tänker och tänker på min lilla svarta nallebjörna som aldrig var till besvär, lättare hund att älska finns och fanns inte.


Tårarna trillar och saknaden är svår....en sådan hund som Pappa P kommer aldrig mer att existera......Jag är stolt och glad att fått ha denna hund i så många fantastiska år, så mycket roligt och så många fantastiska framgångar vi haft under åren.


Du är och kommer alltid att vara min kung.


Junior och Isa väntar på dej i himlen och kommer att ta hand om dej, och när vi träffas igen så skall jag krama dej och berätta hur mycket jag älskar dej och saknat dej under den tiden vi varit skilda åt


VILA I FRID MIN ÄLSKADE PETTERSSON